torsdag 1 oktober 2009

Lärare mobbar elever

I aftonbladet får man i dag ta del av en undersökning som visar att många elever känner sig mobbade av sina lärare i skolan. Resultatet av undersökningen är lika sorglig om väntad. I artikeln finns uttdrag från elevsvar som till exempel: "Jag är inte särskilt bra på matte, men inte heller urdålig, fast av någon anledning drar alltid min lärare lite småelaka skämt om det när jag inte klarar av något. En lärare tog stryptag på en elev, alltså min kompis.”

Artikeln anger bland annat att det inom lärarkåren finns starka lojalitetsband som gör att man drar sig för att dra i nödbromsen om kollegorna begår övertramp. Men jag skulle vilja lyfta fram en annan, och i mina ögon viktigare orsak till att mobbingbeteende hos lärare: Att skolans själva struktur är förtryckande mot elever.

Skolan är en institution fylld till bredden med regler och normer, så mycket att det är lätt att få bilden, om man besöker en skola, att man inte ägnar sig åt mycket annat än tillsägelser och upprätthållande av regler. Det är klart att det inte ser ut så överallt, men det är ändå mer regel än undantag att skolor har detaljerade regler som gäller allt från kepsförbud till vad som gäller vid kulspel. Lärare och annan skolpersonal har ofta en idé om att ju snävare dessa normer är, desto mer anpassade blir eleverna till verksamheten. Men ser man det hela från elevens perspektiv blir en norm man inte får plats i en strålkastare på ens utanförskap och ju snävare normen blir desto starkare belyses utanförskapet. I sin iver att få eleven att passa in i en allt snävare norm blir eleven alltmer utanför och varje försök att stöpa om eleven till att bli lydig och välartad leder till att eleven fjärmar sig ytterligare. Vi går i raskt takt in i en återvändsgränd påhejade av skolminister Björklund där idealet för den goda eleven blir allt mindre. Lärarna blir då allt mer förtryckande och mobbande Kaligulafigurer som i sin längtan att formstöpa sina elever systematiskt odlar en utanförskapskänsla hos de elever som inte passar in i idealet.

Utifrån denna syn på barn blir barnens beteende irrationellt, barnen blir allt mer omöjliga när de spjärnar emot försöken att få dem att passa in med hjälp av regler och normer, barnet blir bärare av problemen. Men allt beteende är sett utifrån individens eget perspektiv rimligt. Och gör man den förhållandevis enkla tankeövningen att sätta sig in i barnets perspektiv i en sådan situation är det inte alls svårt att förstå hur deras motsånd är en kamp för sin integritet och särart, och ju hårdare skolan tar i för att få en att passa in, desto hårdare måste man spjärna emot. Med detta perspektiv blir resultatet från undersökningen inte så konstigt: Lärarnas vilja att få alla barn att passa in blir till förtryck och mobbing.